Jag känner mig glad men trött. Det tar på krafterna att jobba delad tur - att det ens får finnas kvar? Känns det inte väldigt ålderdomligt? Man jobbar elva timmar men känns som man jobbar 14 då man har tre timmar ledigt mitt på dagen (när det ofta är lite lugnare på äldreboendet). Man är helt färdig på slutet av passet - och då känns det inte helt rätt att ha stort ensamt ansvar för mediciner med mera. Men okej, den diskussionen tillhör ett annat forum. Idag har jag en välförtjänt ledig dag. Det var så sjukt skönt i morse att slippa ställa klockan och att ha en oplanerad dag framför sig. Det enda jag har bestämt för dagen är att jag ska träffa Marcus ikväll - och jag ska köpa allt jag är sugen på! Har försökt vara nyttig nu i ett par veckor på vardagarna för att komma in i bättre rutiner. Och det har gått riktigt bra! Nästa vecka ska jag addera med ett par träningspass också för att så småning klara mitt mål - att äta nyttigt fem av sju dagar plus fyra träningspass. Ett intervallpass, en kortare joggingrunda med tabata i trädgården, en längre (som jag bävar mest för) och ett gympass! Det känns som en bra balans. Men det har jag sagt bra länge nu utan att egentligen ta tag i det. Förrän nu då! Finns ju ingen bättre känsla än att känna sig i form! Brukar ta kort på mig själv när jag känner mig stark! Då kan jag blicka tillbaka på träningen och minnas den med glädje, som rolig och energifylld! Här efter att ha sprungit - på bilden till höger ser ni den förpinade intervallsträckan - gah! Okej. Nu kickstartar vi februari! Heja heja!