Jag har alltid sagt att jag aldrig kommer skaffa hund när jag blir vuxen. Men när Cindy dog, för exakt ett år sen idag, ändrade jag mig. Det var först då jag förstod hur mycket jag kommer sakna henne. Vår glädjespridare. Vår tröst. Vårt stora samtalsämne. Vår älskade hund. Du gav oss så mycket kärlek. När vi var ledsna fanns det alltid en liten, mjuk famn att krypa upp i. När vi var glada dubblade du alltid glädjen. Det låter så klyschigt allt samman. Men det var verkligen så här. Det här året, med allt vi gått igenom, hade vi verkligen behövt dig Cindy. En frisk fläkt som alltid alltid alltid mötte oss med sådan värme och kärlek. Älskar dig!