För några veckor sedan fick jag ett sorgligt besked om att en högstadiekompis gått bort. Sådana tragiska händelser får mig till att reflektera mer än någonsin. Därför har jag under den senaste tiden tänkt mycket på vad som hade gjort mig lyckligare. Det låter säkert allvarligare än vad jag vill få det till att låta som men jag tycker det är viktigt att reflektera. Och är det något som jag hade kunnat slå världsrekord i, känns det som - tror många känner med mig, är det just i att reflektera, att väga för- och nackdelar och att resonera kring allt som händer i ens liv. Så jag gör en liten sammanställning av vad jag tror hade fått mig till att må bättre. 1. Det första - att planera - är något jag hade som mål att minska på under sommaren. Det gick hyfsat. Jag hade mått mycket bättre av att inte planera så fasansfullt mycket som jag faktiskt gör. Jag är expert på att ha god framförhållning. Jag tror dock att planera även får mig till att må bra men att alltid ligga ett steg före och att aldrig låta något "bara hända" tror jag kan stjälpa snarare än hjälpa mig i mitt välmående. 2. Jag måste bli bättre på att sluta oroa mig. Under mitt andra år i skolan (första klass) hade jag en vidrig lärare (milt sagt, hade velat benämna henne som satkärring så nu gjorde jag det också), hon fick mig till att sluta lita på vuxna och sedan dess har jag ständigt varit en orolig person. Sådant här, som finns med en sen barndomen, tror jag är väldigt svårt att jobba bort. Men det går. När orostankarna kommer har mamma lärt mig att jag ska försöker tänka "vad är det värsta som kan hända?" och de flesta gånger kommer jag fram till att det inte är så farligt och ifall det skulle vara det så behöver jag lära mig att jag inte ska ta ut oron i förskott. Men som sagt: Där finns det mycket att jobba kring. 

3. Jag märkte under en dag på semestern, när jag stålsatte mig från att kika på sociala medier, att jag mådde så bra av det! Att se hur alla andra har det/alla magiska bilder/hur mycket alla andra hinner med kan få mig att bli inspirerad men likväl få mig till att bli så, så stressad. Jag har kommit på att jag framför allt blir stressad av att se vänners vänner (som jag inte känner jättebra och på så sätt inte känner tillräckligt väl för att veta deras "egentliga liv") träna, träffa massa kompisar/familj och att hitta på roliga aktiviter. Om jag känner mig stark och är själv har haft en bra period får det mig till att bli glad men är jag skör får det mig att betrakta mitt egna liv som sämre än jag hade gjort om jag inte såg dessa bilder och texter. Å sin sida menar jag inte att jag hade blivit lyckligare av att utesluta sociala medier helt och hållet, men jag tror att jag hade mått bättre av att ha "fria dagar" ifrån det. 4. Sommaren gör mig stressad för jag tycker alltid att den går så fort. Jag försöker påminna mig själv varje dag om att ta till vara på dagen, att fånga stunden och att leva i nuet. Dessa förbannade ord etsar sig fast i mitt huvud och får mig till att leva desto mindre i nuet än vad jag hade gjort om jag inte fastnade i de här tankarna och istället försökt att faktiskt släppa allt "och bara låta det gå". Förstår ni hur jag menar? Jag tänker så mycket på att jag måste njuta att jag inte gör något annat än att just tänka på det.

5. Efter att jag fick beskedet att min klasskompis har tagit sitt liv tänker jag på hur vi ska göra för att må bättre. Vi är så väl medvetna om att vi inte är ensamma om att känna och tycka men vi är ännu mer medvetna om att dölja detta i den mån det går. Är inte det fruktansvärt egentligen? Jag säger absolut inte att jag är den bästa på att öppna upp mig (framför allt inte så här öppet som i en offentlig blogg) men att faktiskt berätta hur vi mår på riktigt till vår närmaste vänner//familjemedlemmar/släktningar tror jag hade öppnat upp ögonen för många av oss - att mycket av det jobbiga faktiskt försvinner bara genom att ventilera sig. Vad säger du? Tror du att någon av ovanstående punkter hade fått dig lyckligare/mer välmående? Ta hand om varandra!