Det är mycket nu. Jag behöver ventilera mig med någon - tur då att jag har min blogg. Nu tycker jag nämligen att det börjar bli ordentligt påfrestande det här med det ständiga mörkret. Klockan halv fem är det bäcksvart. Jag försöker därför passa på att ta min promenad medan det fortfarande är ljust. Gör så mycket för humöret! Men på tal om humör så känner jag mig lite nere just nu. Plugget maler på och det känns som att jag verkligen kommit in i det berömda ekorrhjulet. All energi som jag hade efter sommaren har tagit slut och jag längtar efter jullovet, som inte existerar. Samtidigt sätter jag en oerhörd press på mig själv - trots att jag försöker intala mig att jag inte ska ta skolan på så stort allvar - och det känns aldrig som jag hinner klart med de mål som jag satt upp för veckan. Som tur är ruckar jag inte på mina lediga helger, vet annars inte hur jag skulle överlevt (jag tar i, jag vet). Jag har även bestämt med min chef (ja, alltså med mig själv då) att jag ska vara ledig mellan jul och nyår. 

 

Nej. Fy så deppigt det här låter. Men jag har tänkt över det här med yrkesval och är stolt över mig själv som tagit steget att plugga. Jag har i och för sig alltid haft den inställningen - att jag ska utbilda mig - även om jag aldrig visste till vad, men är glad att jag tog tag i det. Det är dock svårt att föreställa sig hur det ska vara - jag byggde upp ett filmscenario men kan nu, efter snart tre och ett halvt år, slå hål på alla myter. Jag har hela tiden tänkt att det är rätt tufft och mycket litteratur på engelska (min stora farhåga!) men sett framför mig hur jag pluggar på café, hänger på nationer stup i kvarten och är med klassen dagarna i ända. Men istället sätter jag upp arbetstider (8:30-15 är mitt schema för tillfället, haha), gör långa att-göra-listor, känner prestationsångest över att jag inte kan tillräckligt/ska glömma det jag läst och känner hela tiden en inre stress över allt jag borde göra/kunde gjort bättre. Ja, ni hör. Jag har mycket att jobba med.

Men jag ska också ge mig själv beröm, för det finns mycket som jag är grym på, till exempel att diciplinera mig, plugga på tåget, planera, strukturera, sätta upp mål och vara effektiv men kan inte - trots att jag tror något magiskt ska ha hänt efter varje sommarlov - hantera stressen som det för med sig. Nu låter det dock som att allt med att plugga på universitet är dåligt och det menar jag naturligtvis inte. Det är fantastiskt att ha den här förmånen och att få vara så egoistisk och ägna hela dagarna åt självförverkligande. Att bestämma allt kring min vardag, att djupdyka i något som verkligen intresserar mig, att få välja mina arbetstider, att få utvecklas som person och jag hade kunnat fortsätta. Men det är också skitjobbigt och jag behövde få det sagt. Nu ska jag lägga undan böckerna (viktigt! Jag kan inte sova om böckerna är synliga eller om min växande att-göra-lista ligger i sovrummet) och ta några djupa andetag. Heja mig, kämpa Annie!