Min kompis mamma har gått bort. (Jag skrev lite om det här) Det gör så fruktansvärt ont i mig. Jag kan inte föreställa hur hon och hennes familj mår. Jag tänker på dem. Jag har skrivit en dikt.

Du kämpar. 
Men himlen kan inte vänta.
Dina vingar nu lyfter dig från jorden.
Du är påväg till en ny plats.
Där smärtan försvinner.
Där änglarna vinner.
Där solen aldrig går ner.
Där du alltid din familj ser.
Från himlen du vakar.
Över livet på jorden.
Och på alla du saknar.
Men det här är ett bra ställe.
Där väggarna är blå.
Där du får leva kvar.
Och vänta på din familj.
Som kommer till dig en dag.