snow

Efit


Okej. Hej igen! Nu har jag redigerat ett gäng bilder så att vi kan ha ett efit - ett foto i timmen. Lite lökigt namn om jag får säga, men ändå så "bloggigt" att det fick vara med här hos mig. Hur som helst så startade jag och Adam fredagen med att åka en sväng till Väla. Det är inte ofta Adam frivilligt åker dit med mig ska ni veta, så det var väldigt roligt. Jag hade inte alls tänkt ta en jeansrunda men så blev det. Dock utan köp. Testade dessa brallorna, tyckte de var fula som stryk samtidigt som de kändes rätt balla. 20 kronor kostade dem. Men de fick icke följa med hem för jag kunde se hur de kommer ligga och damma i garderoben. Och hur lite de än då må kosta så ska man inte slå till. 


Efter Väla-besöket kom jag hem och gick loss med städningen. Visade mamma den här killens låt I Will Be Here och vi båda satt här och storgrät efter två minuters lyssning. Har ni inte hört den så måååste ni gå in och göra det. All vinst går till cancerforskning. Otroligt rörande stund från cancergalan i måndags. Kolla här!


Efter lite röjande bakade jag en klassiker. Kladdkaka. Med det lilla extra. Toscasmet. Socker, smör, sirap, grädde och kokos. Otroligt gott! Har skojat och sagt att om jag någon gång skulle bli en av deltagarna i Hela Sverige Bakar så hade jag liksom fått göra det här receptet vecka efter vecka eftersom jag inte ligger inne med mycket mer kunskap när det kommer till bakning.


Medan kakan var i ugnen passade jag på att blogga. Letade även i gömmorna efter mitt halloweenpynt som jag köpte någon gång i fyran, eller något åt det hållet. Och se där - jag hittade det! Spöket ser bra kaxigt ut. Man blir riktigt rädd. Den där minen får vem som helst att kissa på sig. Tror ni inte?


När kakan var klar snörade jag på mig joggingskorna, stoppade ett par hörlurar i öronen och gick en härlig promenad. Älskar att komma ut och få andas frisk luft. Har haft träningskort hela året men varit så dålig på att utnyttja det. Skogen och den friska luften har lockat mer. Lyssnade på Fredagspodden, skrattade med dem och såg nog väldigt rolig ut som gick där i min egna värld. Mötte ett rådjur när jag gick hem. Fin och STOR att jag nästan blev skraj. Han stod och stirrade på mig hur länge som helst. Kändes som han övervägde att attackera mig. Men puh. Jag hann före.


Gick till havet. Kändes nästan lite religöst...

 
UNDERBART! Vägen till friheten kan man nästan säga. Inget kors i sikte men detta kan jag tycka är rena himmelriket. Havet, en folktom strand och tystnad. Nu ska jag fortsätta kvällen med Idol och smakprov på kladdkakan. Om ni vill se mitt supertuffa armband (ja, kommer ni ihåg när jag skulle ändra stil? Bli tuff. Men det gick inte lång tid innan jag ångrade mig. Jag är lite tillbaka på det spåret. Kan man säga) så får ni gå in på min Instagram @hoppandehatten. Ännu en gång: HAPPY FRIDAY!

Kommentarer
Postat av: Maja

Åhh, han killen som gick bort i cancer. Asså jag blir så arg på mig själv, varför klagar man över småsaker i livet? Det är helt sjukt asså, att man bara vågar :(

Svar: Jag håller verklige med. Så fruktansvärt! Och nu i några dagar påminner man sig själv att uppskatta och njuta lite extra men sen vipps så är man inne i samma gamla mönster igen! Fy!
Annie

2013-11-02 @ 02:38:33

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0