snow

Mitt 2015


Gjorde du något i år du aldrig gjort förut?
I år har jag varit på en riktig tjejresa! Det var så himla kul! Tror aldrig jag blivit så kär i en stad som jag blev i Parga. Trånga gränder, mäktiga berg, mysiga inbuktningar med gågata och restauranger och ett ljust, ljust turkost hav. Allt var som taget ur Mamma Mia-filmen. Jag har även tagit beslutet om att hoppa av ett program, förhoppningsvis hittat mitt drömyrke, påbörjat livet som logopedstudent och varit på HIF-matcher. Tre stycken dessutom.  
 
Höll du något av dina nyårslöften? Åh! Jag har ju minne som en guldfisk så vet inte riktigt vad jag haft för nyårslöften. Mer än att vara snällare mot mig själv. Om jag gör så gott jag kan så ska jag vara nöjd. Hur det har gått? Sådär. Då tänker jag framför allt på tentorna. Fast att jag vet att jag har gjort mitt yttersta så är det inte tillräckligt. Det måste jag jobba med.
 
Är det något du saknat år 2015 som du vill ha av år 2016? Alltså det är svårt att göra en bra sån här lista. För man vill vara bjussig och framför allt ärlig. Men i vissa frågor är det svårt att förena dessa två. Som den här. Men okej. Skulle jag få säga en sak som jag har saknat och vill ha mer av 2016 så är det ett självsäkrare jag. Det är fan underskattat. Jag ska lita på min magkänsla, vara mig själv och inte anpassa mig för mycket. Det var ett bjussigt OCH ärligt svar.
 
Gjorde någonting dig riktigt glad? Att jag kom in på logopedprogrammet, att utbildningen har känts rätt från första stund, att jag fick sol under hela min semester och alla godkända tentor!  

Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2015? Enrique Iglesias "El Perdón", Hasse Andersson "Guld och gröna skogar" och Emil Berg "Du swipa höger", Norlie och KKV "Du får göra vad du vill med mig", Danny Saucedo "Dör för dig" och Jill Johnson och Doug Seegers "Boulder to Birmingham".

V
ar du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år? Ledsnare. Mycket ledsnare på grund av Cindy. 


Vad önskar du att du gjort mer? Tränat mer! När man är ledsen behöver man motion! Och när man är stressad behöver man motion! Jag skulle prioriterat det mer om jag fick backa bandet. Men jag har varit ute på långa promenader flera dagar i veckan. Att insupa ren luft, ha bra musik i öronen eller en härlig podd - det kan göra min dag! Men jag kan inte förneka att känslan efter en skön joggingtur slår det andra. Den går liksom inte att ersätta.



Hur tillbringade du julen? Några dagar innan jul firade jag och Marcus med hans familj. Vi bakade julgodis, såg Bonde Söker Fru och öppnade paket. En mysig kväll. På julafton jobbade jag på äldreboendet. På kvällen var familjen hos mammas bror tillsammans med ena kusinen och hennes kille. På juldagen firade vi med mammas sida och ett par dagar senare firade vi med pappas sida. Ett himla massa firade - men inget mig emot! Det som jag uppskattar mest med det här firandet - förutom att hinna träffa alla - var att vi har haft måttliga mängder av julmat. Det har inte varit en massa korvar och inläggningar. Lagom är bäst!


Blev du kär i år? JA. Men det blir liksom inte mer spännande än så! Inga mystiska dejter eller drama. För jag har ju redan min kärlek! Marcus. Han är den bästa! Och det är därför jag håller i honom så hårt! Vi har varit en vända i Göteborg och en vecka på Mallorca (där han blev min hjälte när han jagade en väsktjuv som höll på att stjäla alla mina värdesaker!!). Kvällen när de här bilderna är tagna var extra bra. Vi åt supergod mat och hade riktigt kommit in i semesterkänslan. Det här året har vi också drömt om att flytta ihop mer än någonsin!

 
Bästa boken du läste i år? Jag har läst fler engelska böcker än någonsin! Men det vet ni ju redan. Men jag är så STOLT över mig själv. Det har liksom varit mitt största hinder på universitet. Som jag aldrig trodde att jag skulle ta mig över. I somras lånade jag en engelsk bok. För att öva. Men den var så jäkla dålig. Trots det försökte jag. Utan att det gick särskilt bra. Jag blockerades. Kunde knappt läsa bokstäverna. För jag blev så stressad av bara tanken. Att jag MÅSTE klara det. Det stod ju trots allt på introduktionen för logopedprogrammet att kurslitteraturen var i huvudsak på engelska. Så jag hade magkatarr varje gång jag tog fram den där övningsboken. Men jag har kämpat, läst, slått upp glosor, skrivit ner alla ord jag inte förstått och lärt mig massa nytt. Inte bara en massa nya ord utan även om människan. Om hur vi utvecklas - från fosterstadiet till ålderdomen. Med det sagt har jag även läst andra, skönlitterära böcker. Och den bästa av dem var "Arvet efter dig". LÄS LÄS LÄS! Men börja med "Livet efter dig".
 
Något du önskade dig och fick när du fyllde år? Alltså jag fyller år i mars. Ska jag komma ihåg vad jag önskade mig? Och vad jag fick? Nä.. Men låt mig tänka! (Tre dagar senare: nej jag kommer inte på en endaste sak! Skamligt).
 
Vad gjorde du på din födelsedag 2015? Kvällen innan jag fyllde år var jag och Marcus hos hans klasskompis på fest i Råå (eller Ramlösa - lär mig aldrig). Vi hade det så himla trevligt. Ni vet när man vaknar upp dagen efter med en riktigt bra känsla i magen. Man har energi! Det är så härligt! Jag inledde min födelsedag med att rappa för hela gänget. Fråga mig inte varför. Till vilken låt kan man ju då undra - Markoolio "Ingen sommar utan reggae". Sen fick jag önska mat på kvällen här hemma - det blev grillat!
 
 
Någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre? Att inte Cindy blev sjuk och dog hastigt. Hon har mått dåligt från och till i flera år. Men har repat sig och blivit bra igen. Men hela det här året har jag haft en känsla att jag måste ta till vara på tiden vi har med henne. Njuta av att se hennes glädje. Beundra hennes närvaro. Ibland kunde jag stanna till när vi var på promenad för att klappa, känna hennes mjuka päls och verkligen uppskatta henne. En dag i början på juni började hon plötsligt bete sig konstigt. Det var bara hon och jag hemma. Hon haltade. Kunde inte gå. Jag la henne i soffan. Och började helt plötsligt gråta. Jättemycket. För att hon haltade. Konstigt. Jag vet. Men jag fick liksom en så märklig känsla i kroppen.

När jag åkte på semester ett par veckor senare såg jag till att säga hejdå till henne. Inget ett riktigt för väl. Utan mer ett hejdå. För man vet aldrig. Och sen får jag ett samtal från mamma och pappa nästsista dagen i Grekland. Vi sitter på en lunchrestaurang vid stranden. Jag har precis ätit en club sandwish när mobilen ringer. Jag tror att mamma och pappa hör av sig för att fråga hur vädret är. Precis som de gjorde några dagar innan. Det stod ju trots allt på väderleksrapporten att vi hade regn hela veckan. Men de ringer för att säga att Cindy har fått en inflammation i livmodern och var tvungen att avlivas. Att hennes hjärtsvikt gjorde att det var stora risker att söva henne för operation. Den känslan alltså. Helt förkrossande. Det kändes som jag fick ett knivhugg rakt i hjärtat. Jag var tacksam för deras uppriktighet men kände mig så otroligt jävla ensam. I sorgen. Långt hemifrån. Som tur var hade jag mina vänner nära för tröst. Jag får så ont i magen när jag ser bilden ovan. Helt ovetandes om samtalet som jag kommer få en timme senare. Cindy. Min älskade Cindy

 
Hur skulle du beskriva din stil år 2015? Åh, jag har blivit så bekväm. Gillar inte den sidan hos mig själv. Jag vill inte ha tajta kläder som sitter åt. Jeans som knappt går att knäppa eller klänningar som är obekväma säger jag NEJ till. Förutom den tant-varningen så har jag fortsatt med mina smågulliga klänningar om somrarna och sköna byxor och koftor på hösten, vintern och våren. Det roligaste och mest impulsiva plagget jag köpt i år måste vara min indiantröja.
 
Vad fick dig att må bra? Jag ska inte svara något tråkigt och förutsägbart som "familjen och vänner" för det förstår ni ju såklart. Något som har fått mig att må bra är poddar och Iittala. Poddar för att Träningspodden, Fredagspodden och Wahlgren & Wistam får mina promenader att bli gladare och förskingrar tankarna regniga vardagar. Iittala för att det är min drog. Något jag får ett rus av! Jag kan typ bli pirrig i magen när jag tänker på hur roligt jag kommer ha av mina glas och skålar när jag ska duka fint eller äta frukost i min lägenhet. Åh! Kan knappt bärga mig!

Vilken kändis var du mest sugen på? Alltså jag har sett Kevin Walker LIVE! Jag var på en hyfsat tråkig fotbollsmatch. Och där var han. På planen. Det var coolt! Annars? Danny Saucedo hade jag svarat rent spontant (har knåpat på den här frågan ett bra tag vill jag lova, så hur "spontant" jag kom på det där kan diskuteras) men det är för att jag har hört att han ska vara den trevligaste av alla artister. Det är väl därför. Eller ja, mest därför.  



Vem saknade du? Den är så given. Cindy! Inte trodde jag att man kunde sakna en hund så mycket. Inte trodde jag att man kunde associera ALLT i sitt liv med henne. Cindy fanns överallt. I skogen, på stranden, på armstödet på soffan, på fönsterbrädan, på tusen golvytor i huset, i bilen, i hundburen och framför allt i fåtöljen i uterummet. Ja, överallt! Det här låter så klyschigt men hon gjorde vår familj komplett. Med hennes kärlek, energi, livsglädje och värme. Och när Cindy togs ifrån oss så var det som att vi aldrig kommer bli samma familj igen. Det är något som alltid kommer att fattas. Det är svårt att beskriva om man inte själv varit med om det och det är i år som jag har insett hur hjärtekrossande och fruktansvärt det känns att förlora någon man älskar.


De bästa nya människorna du träffade?
 
Jag träffade Matilda redan 2014 men det är först i år som vi börjat umgås på riktigt! Vi håller kontakten trots att jag hoppade av socionomprogrammet och det är jag så glad för. Våra tapasmiddagar går inte av för hackor!

 
Årets sötaste? Åh, får jag vara så ego att jag väljer en bild på mig själv och min kärlek? Jag fullkomligt ÄLSKAR den! Är så glad att vi äntligen fick tummen ur, ringde Ebba och åkte till havet en fredagkväll i september. Nu har jag så många fina bilder. Och just den här är förstorad och inramad.

Årets besvikelse? Att jag fick precis samma klump i halsen efter 14 kilometer på Göteborgsvarvet. Nog för att jag inte var tillräckligt tränat. Det är inte halsens fel. Men att jag inte kunde svälja undan vattnet jag drack. Det gjorde mig besviken. Och att jag kräktes i en buske efteråt. Jag hatar att kräkas. Framför allt publikt. Men jag är glad att jag hann komma av bussen åtminstone, haha. Nästa år tar jag ett paus från Göteborgsvarvet i alla fall. Jag tänkte träna på att dricka i kombination med träning och springa ett lopp som inte kräver en massa vätskepauser. Så. Då var det bestämt!

 
Årets bästa? Får jag välja en dag? Eller en kväll rättare sagt? I så fall väljer jag den kvällen vi var på Elinas veranda. Det hade varit så där tryckande varmt hela dagen. Luften höll sig ljummen långt in på natten. Vi satt i hennes koloni i bara ben och solblekt hår, drack vin, pratade i timmar och bojkottade Ljusfesten (som ändå är återkommande i kategorin "årets besvikelse"). Det enda minuset var att jag hade en delad tur dagen efter. Men jag minns att jag tänkte att hela Sverige skulle bli ett lyckligare och socialare land om vi hade kvällstemperaturer på 24 grader. Sen väljer jag en annan sak också. Som inte alls har med härliga stunder att göra. Men som har gjort att hela våren blivit härlig. Den här upptäckten har räddat hela min vår kan man säga. Jag har botat min pollenallergi. Är inte det helt fantastiskt? Att det går att göra, menar jag? Glutenfritt är melodin!
 
Årets snällaste? Mamma. För att hon alltid vill mitt bästa.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0