Idag firar jag och mitt körkort ett år! Hurra hurra till oss! Det känns underbart att ha denna frihet! Jag och bilen fungerar väldigt bra ihop måste jag säga! Aldrig några större konflikter mellan oss vilket underlättar det hela! Ska jag berätta en märklig grej? Jag borde ju ha vant mig nu, kan man tycka, att få köra bil. Själv - utan någon dum skylt där bak som säger att man ska vara beredd på att något oväntat kan hända eller att en körskolelärare påpekar vad man gör för fel och säger vad man ska tänka på. Men varje gång jag hoppar in i bilen och kör iväg känner jag en sådan glädje att jag har tagit körkort och har möjligheten att ta mig fram - utan att svettas på en trög, trampande cykel!!

Det HÄR inlägget skrev jag när jag precis klarat uppskrivningen! Och på den HÄR festen var det ingen som visste hur jag mådde. Jag sa till alla jag tar det luuuugnt med körkortet och det kommer när det kommer. När sanningen egentligen var en helt annan. Jag hade precis kuggat på uppkörningen och tyckte det var ren och skär ångest att ladda om. Var toknervös och hoppades att jag skulle klara det tisdagen därpå! Och det gjorde jag också - vilket var sååååå sjuuuukt gött! Den lättnad man känner efter JA, DU ÄR GODKÄND, är obeskrivlig!